Spotify Premium
Cyniker
Någonsin känt det som att hela världen hatar dig och du bara vill skrika "FUCK YOU RIGHT BACK!"?
Någonsin känt dig totalt ensam, trots att du är i ett rum fullt av människor?
Någonsin känt "Det kvittar vad du säger, jag vet att det bara är lögner för att få mig att må bättre"?
Någonsin känt dig totalt oförtjänt av den kärlek du får av andra människor?
Någonsin känt dig så full av ilska och hat att du vill vråla rakt ut i tomma intet?
Någonsin känt att ingen utom du själv förtjänar det där hatet, så istället för att rikta det mot något annat så imploderar du i dig själv och faller ned i en hjälplös hög av raseri på golvet?
Det var i alla fall jävligt skönt att få ut lite aggressioner på boxningssäcken innan. Måste dock be någon lära mig en bra teknik så att jag inte skadar handlederna och sån shit...
Har det slagit dig...
...att jag kanske helt enkelt inte ville veta vad ett svar skulle leda till? Att jag kanske kände att det inte fanns något där att hämta?
Försök inte få det att låta som att jag missar något eller gjort ett misstag, sådana signaler känner jag allt för väl igen.
We're through.
Försök inte få det att låta som att jag missar något eller gjort ett misstag, sådana signaler känner jag allt för väl igen.
We're through.
Stockholm-Jönköping-Falkenberg
Då är det bara att packa väskan och dra iväg till huvudstaden. Imorrn kl 08.05 går bussen och är framme vid 13-tiden. Det är inte lika jobbigt denna gången, vet inte varför. Kanske för att jag har en och samma uppgift att fokusera på - spela in kortfilm med Bella och resten av gänget som ställt upp på projektet utan att begära något i ersättning. Helt sjukt. Min roll är att vara scripta, det ska bli en rolig erfarenhet.
Jag ska inte vara där så länge heller, på måndag åker jag hem igen och då ska jag morsan och farsan se Shutter Island (som du och jag ju skulle se Koffe, men nääädå, du hade visst redan sett den!). På tisdag är det bara att packa om kappsäcken för på onsdagen sen bär det äntligen av till Falkenberg :)
Det blir (ca) två sköna, roliga veckor nu. Ser verkligen fram emot dem, jag saknar er alla så mycket!
Nu: packa och Ugly Betty!
Jag ska inte vara där så länge heller, på måndag åker jag hem igen och då ska jag morsan och farsan se Shutter Island (som du och jag ju skulle se Koffe, men nääädå, du hade visst redan sett den!). På tisdag är det bara att packa om kappsäcken för på onsdagen sen bär det äntligen av till Falkenberg :)
Det blir (ca) två sköna, roliga veckor nu. Ser verkligen fram emot dem, jag saknar er alla så mycket!
Nu: packa och Ugly Betty!
Olycka
Hur kommer det sig att jag drömmer så mycket om vänner i otäcka situationer? Igår natt drömde jag att en barndomsvän till mig blev påkörd av en bil när hon cyklade, så illa påkörd att hon dog. Till saken hör att jag STÖR MIG SÅ JÄVLA MYCKET PÅ FOLK SOM KÖR FÖR NÄRA! Till er som ligger i röven på andra när ni kör bil - dessa faktum fick mig att stressa ned och hålla avstånd:
1: Om du inte har en sträcka där du kan köra om, whats the use att klistra sig fast i röven på framförvarande fordon?
2: Personen framför dig kommer inte köra i 120 på en 70-väg bara för att du vill det, mest troligt är att han/hon saktar in för att jävlas eftersom du är så dum i huvudet och ligger mindre än 2 cm bakom denne.
3: Om det skulle hoppa fram ett rådjur eller en älg eller springa ut ett barn mitt i gatan framför första bilen så att den måste tvärnita så kommer du köra din jävla bil rätt in i den och ge föraren skador för livet, kvadda din egen bil, kvadda bilen framför, förmodligen tvingad att betala böter för vårdslöshet i trafiken (jag skulle stämma dig din jävel!), kanske till och med dö på kuppen. BARA för att du tyckte att "Kärringen får väl gasa lite". Was it wort it? Did'nt think so.
Alltså. Du kommer inte om. Du kommer inte fortare fram. Personen i bilen framför kommer köra i 55-60 km/h där det är 70 vilket resulterar i att det kommer ta ännu längre tid för dig att komma till din destination. Du kanske krockar och dör.
Hade du så jävla bråttom från början? Nej, de flesta har inte det, de vill bara framframfram NUUUUUU!!!!!! och skiter i konsekvenserna det kan innebära att det medför. Så slow down, lugna ned nerverna, för du lär få en hjärtattack när du blir äldre om du ska hålla på så här.
Slutsats: "Jag kan inte köra om, jag kommer inte fortare hem till middagen, jag kan krocka och dö = lika bra att hålla avståndet och INTE RISKERA DET!"
Visst, jag håller inte hastigheten, oftast ganska långt ifrån, men jag är ingen idiot. Jag är ingen fartdåre som utsätter andra för press och fara. Jag har trafikvett. Ligger det någon framför mig exakt i 70 km/h, ja, då får jag helt enkelt anpassa mig. Jag har ändå inte bråttom.
Ok, anledningen till varför detta hör till saken, drömmen, är ju såklart att min vän dog på grund av en sådan idiot som inte kunde hålla avstånd.
Drömde i natt om en annan vän som fick en obehaglig sjukdom, man visste inte om den var farlig eller om den ens gick att bota. Hoppas jag drömmer något trevligt i natt...
Nu är det dags att ta tag i dagens sysslor, ska iväg till äldreboendet i Tenhult där jag ska jobba i sommar, möte med Tjejjouren kl 17 (tror jag, bäst att kolla), hinna med träning, utgång av hund, städning, tvättning, ringning av folk, osv osv.
Peace out
1: Om du inte har en sträcka där du kan köra om, whats the use att klistra sig fast i röven på framförvarande fordon?
2: Personen framför dig kommer inte köra i 120 på en 70-väg bara för att du vill det, mest troligt är att han/hon saktar in för att jävlas eftersom du är så dum i huvudet och ligger mindre än 2 cm bakom denne.
3: Om det skulle hoppa fram ett rådjur eller en älg eller springa ut ett barn mitt i gatan framför första bilen så att den måste tvärnita så kommer du köra din jävla bil rätt in i den och ge föraren skador för livet, kvadda din egen bil, kvadda bilen framför, förmodligen tvingad att betala böter för vårdslöshet i trafiken (jag skulle stämma dig din jävel!), kanske till och med dö på kuppen. BARA för att du tyckte att "Kärringen får väl gasa lite". Was it wort it? Did'nt think so.
Alltså. Du kommer inte om. Du kommer inte fortare fram. Personen i bilen framför kommer köra i 55-60 km/h där det är 70 vilket resulterar i att det kommer ta ännu längre tid för dig att komma till din destination. Du kanske krockar och dör.
Hade du så jävla bråttom från början? Nej, de flesta har inte det, de vill bara framframfram NUUUUUU!!!!!! och skiter i konsekvenserna det kan innebära att det medför. Så slow down, lugna ned nerverna, för du lär få en hjärtattack när du blir äldre om du ska hålla på så här.
Slutsats: "Jag kan inte köra om, jag kommer inte fortare hem till middagen, jag kan krocka och dö = lika bra att hålla avståndet och INTE RISKERA DET!"
Visst, jag håller inte hastigheten, oftast ganska långt ifrån, men jag är ingen idiot. Jag är ingen fartdåre som utsätter andra för press och fara. Jag har trafikvett. Ligger det någon framför mig exakt i 70 km/h, ja, då får jag helt enkelt anpassa mig. Jag har ändå inte bråttom.
Ok, anledningen till varför detta hör till saken, drömmen, är ju såklart att min vän dog på grund av en sådan idiot som inte kunde hålla avstånd.
Drömde i natt om en annan vän som fick en obehaglig sjukdom, man visste inte om den var farlig eller om den ens gick att bota. Hoppas jag drömmer något trevligt i natt...
Nu är det dags att ta tag i dagens sysslor, ska iväg till äldreboendet i Tenhult där jag ska jobba i sommar, möte med Tjejjouren kl 17 (tror jag, bäst att kolla), hinna med träning, utgång av hund, städning, tvättning, ringning av folk, osv osv.
Peace out
I LOVE YOU!
Solsken
Det kommer gå åt helvete om du ska fortsätta med dina jävla fasader, lär du dig aldrig det Emelie?
Vad fan trodde du att du skulle få för respons egentligen när du håller på så, tar avstånd? Märker du inte de första tecknen på att det blir exakt så som du tror att det kommer bli om du låter det fortsätta? Och vad innebär det att släppa fasaden, att berätta för dem?
Aldrig. Det går inte. Jag kan inte.
Just eftersom de är så underbara så går det inte.
Nej, imorrn ska jag göra något åt det, men inget som involverar någon av dem.
Aldrig. Det går inte. Jag kan inte.
Det är omöjligt.
Vad fan trodde du att du skulle få för respons egentligen när du håller på så, tar avstånd? Märker du inte de första tecknen på att det blir exakt så som du tror att det kommer bli om du låter det fortsätta? Och vad innebär det att släppa fasaden, att berätta för dem?
Aldrig. Det går inte. Jag kan inte.
Just eftersom de är så underbara så går det inte.
Nej, imorrn ska jag göra något åt det, men inget som involverar någon av dem.
Aldrig. Det går inte. Jag kan inte.
Det är omöjligt.
I just can't do it, Captain. I don't have the power!
Jag önskar jag kunde, men jag kan inte. Inte någonstans.
Mantra
Det där med mantran är ju tydligen ganska populärt. Att ha ett gäng ord, eller en mening, som man upprepar för sig själv gång på gång för att intala sig något om sig själv (det är åtminstone det jag har fått för mig att det är). Well, jag tror jag har funnit mitt mantra, för de orden vägrar lämna mina tankar. Jag vill inte tränga bort dem heller, de är ju sanna.
Skumt...
Har vart en väldigt konstig dag. Suddig och blurrig, om det nu är rätt ord. Inte negativ direkt, eller jo, kanske lite. Men den känslan jag brukar ha när det "svänger neråt" är inte den jag känner nu. Nu känns det bara.... skumt. Som att jag inte vet riktigt vad som händer eller vart jag har folk. Jag vet inte om jag gjort något fel som påverkat attityden hos någon till mig på något sätt.
Med det menar jag inte att jag måste ha kontroll på alla jag känner, absolut inte. Det där kontrollbehovet verkar vara som bortblåst, tack och lov. Jag tror jag faktiskt har lärt mig nu att ta dagen som den kommer och göra det bästa av situationen. Jag har lärt mig att inte planera för mycket, speciellt inte känslomässigt och framför allt inte andras känslor. Man kan aldrig påverka hur någon ska känna för en, inte planera eller bestämma det. Det är förmodligen det allra viktigaste jag lärt mig det senaste halvåret. Det är en bra egenskap hos mig, om jag får vara lite självsmickrande, att jag är avslappnad vad gäller relationer till människor jag tycker om.
I stort sett iaf. I mindre skala däremot är jag rätt konflikträdd när det gäller känslor och att stöta mig med folk. När det känns som att jag gjort någon besviken blir jag ganska avvaktande. Notera att jag inte skriver "undvikande". Jag blir på min vakt, vill ta reda på vad bekymret är utan att råka orsaka en konflikt eller ett missförstånd. Luska lite, bättra mig. Extra försiktig, extra snäll, extra uppmärksam på allt och alla signaler.
Sådant här kan gräma mig i dagar, kanske till och med veckor ibland. Jag vill att allt ska vara bra, inte att någon ska tänka på mig och känna "Hon är okej/snäll/gullig/whatever, men...". Det ska inte finnas något "men". Ingen gammal händelse som inte retts ut. Jag måste reda ut allt. En brist jag har, antar jag. Ingen är ju perfekt, men jag vill inte att någon ska känna att jag för något negativt med det positiva.
Det känns som att jag motsäger mig själv och det är svårt att förklara, men det här är för mig två helt skilda saker - att se till att alla mår bra runt omkring mig, och att försöka kontrollera andras känslor helt och hållet, exakt vad de ska tycka, tänka, känna när de tänker på mig. Det går inte. Och det vill jag inte heller, så det är ju tur att jag slutat känna behovet av att kontrollera det också.
Och varför är jag så lättretad igen? Varför är det ett återkommande mönster? Jag har inget att vara arg för, ändå känner jag direkt hur det blixtrar till i mig för skitsaker. En kommentar, en uppmaning till att göra något jag inte känner för att göra för tillfället. Låter barnsligt, och det är det också, men som tur är har jag lärt mig att hålla tillbaka de där onödiga "miniraseriutbrotten" för det mesta, om det inte varit alldeles för mycket småsaker som fyllts på under en dag vill säga.
Jag har nog en aning om vad det är, nu när jag tänker efter... Men det vill jag inte tänka mer på än vad jag redan gör.
Nu ska jag se på Ugly Betty. Eller nej, jag ska spela Dragon Age: Origins - Awakening, som jag fick igång idag efter huvudvärk, raserianfall och uppgivenhet. Jävla skitsupport EA har, får ju inte svar på ett skit. Tacka vet jag datanördar på spelforum:)
Gnatt.
Med det menar jag inte att jag måste ha kontroll på alla jag känner, absolut inte. Det där kontrollbehovet verkar vara som bortblåst, tack och lov. Jag tror jag faktiskt har lärt mig nu att ta dagen som den kommer och göra det bästa av situationen. Jag har lärt mig att inte planera för mycket, speciellt inte känslomässigt och framför allt inte andras känslor. Man kan aldrig påverka hur någon ska känna för en, inte planera eller bestämma det. Det är förmodligen det allra viktigaste jag lärt mig det senaste halvåret. Det är en bra egenskap hos mig, om jag får vara lite självsmickrande, att jag är avslappnad vad gäller relationer till människor jag tycker om.
I stort sett iaf. I mindre skala däremot är jag rätt konflikträdd när det gäller känslor och att stöta mig med folk. När det känns som att jag gjort någon besviken blir jag ganska avvaktande. Notera att jag inte skriver "undvikande". Jag blir på min vakt, vill ta reda på vad bekymret är utan att råka orsaka en konflikt eller ett missförstånd. Luska lite, bättra mig. Extra försiktig, extra snäll, extra uppmärksam på allt och alla signaler.
Sådant här kan gräma mig i dagar, kanske till och med veckor ibland. Jag vill att allt ska vara bra, inte att någon ska tänka på mig och känna "Hon är okej/snäll/gullig/whatever, men...". Det ska inte finnas något "men". Ingen gammal händelse som inte retts ut. Jag måste reda ut allt. En brist jag har, antar jag. Ingen är ju perfekt, men jag vill inte att någon ska känna att jag för något negativt med det positiva.
Det känns som att jag motsäger mig själv och det är svårt att förklara, men det här är för mig två helt skilda saker - att se till att alla mår bra runt omkring mig, och att försöka kontrollera andras känslor helt och hållet, exakt vad de ska tycka, tänka, känna när de tänker på mig. Det går inte. Och det vill jag inte heller, så det är ju tur att jag slutat känna behovet av att kontrollera det också.
Och varför är jag så lättretad igen? Varför är det ett återkommande mönster? Jag har inget att vara arg för, ändå känner jag direkt hur det blixtrar till i mig för skitsaker. En kommentar, en uppmaning till att göra något jag inte känner för att göra för tillfället. Låter barnsligt, och det är det också, men som tur är har jag lärt mig att hålla tillbaka de där onödiga "miniraseriutbrotten" för det mesta, om det inte varit alldeles för mycket småsaker som fyllts på under en dag vill säga.
Jag har nog en aning om vad det är, nu när jag tänker efter... Men det vill jag inte tänka mer på än vad jag redan gör.
Nu ska jag se på Ugly Betty. Eller nej, jag ska spela Dragon Age: Origins - Awakening, som jag fick igång idag efter huvudvärk, raserianfall och uppgivenhet. Jävla skitsupport EA har, får ju inte svar på ett skit. Tacka vet jag datanördar på spelforum:)
Gnatt.
Nytt kollage
Hittar lite sköna bilder då och då på kändisar som jag ville dela med mig av (ps: det ligger i detaljerna, texter, kläder, bakgrunder, så titta noga! Vissa av bilderna är dock bara sköna)
Low
Varför vaknar jag upp och känner skuld? Ledsen? Allmänt nedstämd? Vad har jag drömt? Har jag vart elak mot någon, gjort någon besviken? Vad kände jag när jag somnade igår?
Rysmys
Valborgshelgen har vart lite svängig. I fredags gick det mest neråt, kände mig misslyckad och så mycket mer av de negativa känslorna, blev bra först framåt natten tack vare en fin konversation med en fin person:) Gårdagen minns jag knappt, mer än två-tre positiva händelser. Blev mys med hundjävlen framför tv:n. Donnie Darko gick på tvåan. Skitbra film, längesen jag såg den.
Idag = fruktansvärt trött och FRUKTANSVÄRT nöjd! Ojoj, haft fullt upp hela dagen, lagade en riktigt god middag åt morsan och farsan, samt efterrätt. Jag kan tydligen när jag väl vill. Bakade ett jävligt gott bröd, enklare än jag trodde att baka bröd. Ernst Kirchsteigers recept, trot eller ej. Hittade flera goda recept av honom i tidningen som jag använde idag. Gubbjäveln kan laga mat i alla fall, även om han är så där äckligt mysgubbig att det kryper kalla kårar längs med ryggraden upp i nacken när man tänker på det. Hittade recepten i Leva & bo, Expressens lördagsbilaga. Vackert väder, har solat. Skönt. Marvin låg halva tiden med sitt huvud i min hand:) Vi har vart ensamma hemma hela helgen och han blir verkligen sjukt jävla myssugen då.
Nu är det dags för en riktigt perfekt och välförtjänt (av flera anledningar) avslutning på helgen: Ben & Jerry's Half Baked och Ugly Betty i min (ok, Linns...) sköna nybäddade säng.
Peace out.
Myyyyyyyyyyys-Ernst
Idag = fruktansvärt trött och FRUKTANSVÄRT nöjd! Ojoj, haft fullt upp hela dagen, lagade en riktigt god middag åt morsan och farsan, samt efterrätt. Jag kan tydligen när jag väl vill. Bakade ett jävligt gott bröd, enklare än jag trodde att baka bröd. Ernst Kirchsteigers recept, trot eller ej. Hittade flera goda recept av honom i tidningen som jag använde idag. Gubbjäveln kan laga mat i alla fall, även om han är så där äckligt mysgubbig att det kryper kalla kårar längs med ryggraden upp i nacken när man tänker på det. Hittade recepten i Leva & bo, Expressens lördagsbilaga. Vackert väder, har solat. Skönt. Marvin låg halva tiden med sitt huvud i min hand:) Vi har vart ensamma hemma hela helgen och han blir verkligen sjukt jävla myssugen då.
Nu är det dags för en riktigt perfekt och välförtjänt (av flera anledningar) avslutning på helgen: Ben & Jerry's Half Baked och Ugly Betty i min (ok, Linns...) sköna nybäddade säng.
Peace out.
Myyyyyyyyyyys-Ernst
