Glitter
Igår när jag körde hem från Tjejjouren märkte jag att det frusit på ordentligt. Det var verkligen glashalt, bilen släppte när jag körde i 30 i en rondell. Det glittrade så vackert när snön lystes upp av lampor och hela gatan glittrade från billyktorna. Det fick mig att tänka på vackra personer, på dem jag tycker om allra mest och jag började sakna dem med ens. Tänkte på vackra stjärnklara sommarnätter med dem, snart är det sommar igen!
Ser tillbaka...
Kollade igenom några bloggar jag brukade läsa förr och följa som om de vore livsguider. Dåliga bloggar alltså, av människor som mådde dåligt. Många av dem mår fortfarande dåligt, de har fortfarande problem. Några har kommit lite längre, kämpat hårt med sig själva och börjat må bättre. En stor anledning till att jag själv förmodligen mår bättre nu och har släppt de där hemska tankarna jag hade lär bero på att jag inte följt dem på länge. Man blir som hjärntvättad, och jag vet att det inte är deras mening, men omedvetet så snappar man upp beteenden och tankebanor och så står man där med behov av psykologer, långa semestrar, kanske till och med piller om det skulle bli värre.
Jag kan inte börja följa dem igen, inte de som fortfarande kämpar och mår dåligt. Jag vill inte tillbaka dit och jag är glad att jag aldrig sjönk riktigt så djupt, men det var fan illa, nu när jag kan se på det med avstånd. Jag har tvingat mig själv att rycka på axlarna när jag börjat få panik över något. Tvingat mig att alltid tänka positivt! Det löser sig alltid, det var ju mitt måtto förr. Allt löser sig.
Något annat som ändrats ganska radikalt är ju hur jag ser på livet och på de perioder som jag nu raderat ur min hjärna. Förr orkade jag inte må bra, jag var rädd för det. Jag var rädd för att det skulle bli ännu värre "nästa gång det vänder neråt" och att det därför inte fanns någon anledning att vara glad. Man kommer ju ändå må dåligt igen om nån månad.
Jag vet att jag vart överpositiv förr när jag gått in i en "bra period" men jag har inte tänkt på det så här då. Jag tror att det kommer hålla den här gången, jag ser det stora hela på ett helt annat och friare sätt.
Jag rycker på axlarna och tänker "Det löser sig alltid"
Jag kan inte börja följa dem igen, inte de som fortfarande kämpar och mår dåligt. Jag vill inte tillbaka dit och jag är glad att jag aldrig sjönk riktigt så djupt, men det var fan illa, nu när jag kan se på det med avstånd. Jag har tvingat mig själv att rycka på axlarna när jag börjat få panik över något. Tvingat mig att alltid tänka positivt! Det löser sig alltid, det var ju mitt måtto förr. Allt löser sig.
Något annat som ändrats ganska radikalt är ju hur jag ser på livet och på de perioder som jag nu raderat ur min hjärna. Förr orkade jag inte må bra, jag var rädd för det. Jag var rädd för att det skulle bli ännu värre "nästa gång det vänder neråt" och att det därför inte fanns någon anledning att vara glad. Man kommer ju ändå må dåligt igen om nån månad.
Nu orkar jag inte må dåligt, jag orkar inte se livet som uppdelat i perioder, jag har insett (som jag skrev i ett tidigare inlägg) att det inte finns några on/off-perioder. Livet är bra, det är på On-knappen hela tiden. Ibland händer det bra och ibland dåliga saker, men man behöver inte göra det till bra och dåliga perioder bara för det.
Det är självklart tänker du kanske, och det är isf bra för dig eftersom du då är en person som är allmänt lycklig och mår bra, men det är inte självklart för alla. Vissa är väldigt destruktiva och har svårt att se lätt på livet, man måste komma till insikt.
Jag vet att jag vart överpositiv förr när jag gått in i en "bra period" men jag har inte tänkt på det så här då. Jag tror att det kommer hålla den här gången, jag ser det stora hela på ett helt annat och friare sätt.
Jag rycker på axlarna och tänker "Det löser sig alltid"
Nyår
Klockan är just nu 10.08 på morgonen, det är nyårsdagen. Förmodligen är detta bara för att det är nyår, men jag sitter på min säng med en känsla av hopp och förnyelse rusande genom min kropp. Nytt år - nya möjligheter, som man säger. Det här året är ett blankt papper som jag vill färglägga med de allra vackraste färgerna som finns. Det är verkligen en sann klyscha, det ligger helt nya möjligheter öppna för en när 1:a januari äntligen är här. Jag kan se till att planera det här året precis som jag vill. Det är just den här känslan som man måste hålla fast vid, det är en viktig känsla eftersom positiviteten är som högst den 1:a januari. Ju längre in på året det lider, desto svagare kommer känslan bli och man kommer kanske tappa hoppet på att någonsin kunna genomföra allt det där man drömmer om. Jag ska skriva upp mina huvudmål, kanske komma på några nya mål att nå.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så måste jag sluta se på livet som uppdelat i bra och dåligt. Livet är bra, det är bara det att det händer dåliga saker då och då. Ibland händer det mycket på en gång och ibland går det jävligt bra. När det går sämre måste man komma ihåg att se det från den ljusa sidan och göra det till något positivt. Livet är enkelt. Människor kommer alltid förstöra för dig, du kommer alltid förstöra för dig själv eller andra på något sätt, acceptera det och gå vidare. Människor kan vara förjävliga men de kan också vara alldeles underbara och få dig att skutta på moln. Jag känner många personer som faller in i den senare kategorin, det är dem jag måste fokusera på när andra försvinner och det inte går som man tänkt sig.
Det var nog allt för stunden, men jag kommer säkert komma på fler saker att lägga till på listan senare.
Det här med träning till exempel, jag vet ju nu hur det fungerar för mig och det är bara att acceptera. Jag kommer aldrig att få en rutin som sträcker sig över ett helt år där jag är superseriös hela tiden, det kommer aldrig hända. Jag kan däremot acceptera just detta faktum att jag älskar att träna vissa perioder och älskar att lata mig andra perioder. Man måste få vara lat, då blir det så mycket skönare att börja träna igen. Jag vill inte vara superseriös träningsnörd som enbart kan tänka på proteinproteinprotein och prestationshöjande kosttillskott, när man ska äta och vad man ska äta då. Det kommer alltid att rubbas på något sätt då de flesta har något som går under benämningen LIV. Jag vill leva, inte bara träna, så ett av mina nyårslöften kommer vara att försöka sluta vara så besatt av mat och sluta nojja om jag inte kan hålla igång min träning vecka ut, vecka in.
Sen måste man ju köra klassikern också, att vara mer hälsosam och nyttig. Idag började jag med en detoxkur, jag går i mina nya yantra/zonterapitofflor. Tro mig, jag är medveten om att det mycket väl kan vara bluff och båg, men jag är en stark förespråkare av placebo. Jag tror även att man mår bättre om man tror att man gör något nyttigt. Om man tror att man mår bättre så mår man nog bättre, även om det man gör för att må bättre inte är den direkta källan och orsaken till sitt nya välmående utan istället ens psyke i sig självt. Så mitt andra nyårslöfte är att börja med yoga/pilates igen, samt göra andra aktiviteter som stimulerar ens andliga psyke.
Den tredje saken kan ju mycket väl hänga ihop med löfte nummer två, men jag väljer att ha den i ett löfte för sig. Jag vill resa utomlands, kanske kommer vi inte ha råd med Australien/Nya Zeeland i år heller, men utomlands ska jag ändå om det så bara blir en vecka. Ett varmt land med mycket sol och bad, gärna billig shopping och god mat.
Under 2010 hände det mycket, väldigt mycket. Jag lovar att ta dessa händelser och göra något bra av dem. Jag lovar att utvecklas och bli en bättre person. Jag känner redan hur jag har blivit starkare i mig själv, jag har lärt mig att konflikträdsla inte löser någonting, hur skönt det är att känna att man vågar säga ifrån. Tänker på vår ilskna brevbärare, idiotbrats på krogen och kassörskor som snäser åt en för att man råkat ställa sig fel i kön. Vilka adrenalinkickar jag har fått av att sätta dem på plats (tack Bella för din hjälp med idioterna på Centrum). När man tidigare vart livrädd för att göra sig osams med någon eller inte vara alla till lags så är det en helt sensationell känsla att våga vara stark i sig själv och att inte låta andra trampa på en.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så måste jag sluta se på livet som uppdelat i bra och dåligt. Livet är bra, det är bara det att det händer dåliga saker då och då. Ibland händer det mycket på en gång och ibland går det jävligt bra. När det går sämre måste man komma ihåg att se det från den ljusa sidan och göra det till något positivt. Livet är enkelt. Människor kommer alltid förstöra för dig, du kommer alltid förstöra för dig själv eller andra på något sätt, acceptera det och gå vidare. Människor kan vara förjävliga men de kan också vara alldeles underbara och få dig att skutta på moln. Jag känner många personer som faller in i den senare kategorin, det är dem jag måste fokusera på när andra försvinner och det inte går som man tänkt sig.
Det var nog allt för stunden, men jag kommer säkert komma på fler saker att lägga till på listan senare.
Hej så länge!
