Tillbaka till verkligheten igen

Hjärtat har slagit mycket hårdare än vanligt senaste veckan. Inte bara att det känns så, det slår bokstavligen sjukt jävla hårt från det jag vaknar tills jag somnar. Känner det ända uppe i halsen och ner i magen en bit under revbenen och även bak i ryggen. Känns som att jag precis sprungit ett maraton, skillnaden är bara att jag aldrig slutar vara andfådd. 
Ibland snurrar huvudet till så jag måste sitta ner en stund för att inte falla.
Blir varm och ansträngd av minsta lilla, till och med av att gå i trappor eller springa tio meter.
Sover dåligt varenda natt och vaknar tidigt på mornen. Men vem fan vill gå upp kl 7 om man inte har ett jobb att gå till?
Är det såhär det är att vara ..... fast värre?