Tillbaka till verkligheten igen

Förr behövde jag aldrig fylla mina dagar med något. Jag var lycklig när jag bara var. Behövde ingenting. Nu får jag panikkänslor så fort jag inte har något att göra, någon att vara med, så fort ingenting distraherar mitt huvud blir jag helt apatisk. Känner mig som en zombie.
Slutar nästan existera på ett sätt.
Kan sitta och stirra på datorskärmen i en halvtimme utan att märka av att tiden går.

Allt försvinner. Allt som betyder liv.
Bara det fysiska finns kvar.