Tillbaka till verkligheten igen

Kan inte fatta att jag sov till kl 13 idag! Vaknade av mig själv 13:03 och fick en mindre chock när jag såg hur länge jag sovit. Tror jag somnade runt tolv så jag borde vaknat senast 10 i alla fall!
Så lite halvdeprimerad låg jag kvar en stund, sen när jag satt mig upp och stirrat in i väggen i en kvart gick jag upp. Då var klockan strax två.
Fixade lite med tvätten innan jag satte på en Metallicakonsert på dvd:n och trampade igång på crosstrainern. (Jävligt mobbat jag vet, men det är åtminstone motion)
Stod och trampade i en och en halv timma för att kompensera allt jag fått i mig i helgen...
Men om man sköter sig en hel arbetsvecka kan man väl få släppa lite på tyglarna iaf när det är helg.
Åsikterna kan ju dock gå isär när man pratar om att sköta kosten. Det vet jag att de skulle göra om jag diskuterade det med någon som inte förstod.
Men det finns många som förstår, alldeles för många. Ingen jag känner personligen, men personer man har kontakt med på internet.



Hur kunde det bli så?
Varför gör jag så?
När blev det så?
Hur länge har jag haft det i mig?
Kommer det försvinna eller bli värre?

Det blir vad jag gör det till, jag vet det. Men jag vill inte göra något åt det. Jag vill klara det.
Det har varit nära att hon kommit tillbaka några gånger nu, men jag stängde ute henne för jag vill inte att hon ska förstöra det jag byggt upp hittills.
Eller är det jag som försöker komma tillbaka och förstöra det hon byggt upp?
Fan.
Jag vill att de ska se, men jag vill inte berätta något som vanligt.
Jag ljuger. Ljuger hela jävla tiden.
För mig själv, för mina vänner och min familj.
Jag visar inte upp någon fasad, jag ÄR en fasad.

Snälla, fråga inte hur jag mår. Inte på riktigt. Inte om ni verkligen vill veta. Låt bara bli att fråga.

Jag klarar mig alltid.