Tillbaka till verkligheten igen

Jag är så trött på allt... Trött på att spela andras spel och att foga mig efter vad som anses vara ett bra beteende. Om jag inte gör precis, exakt rätt så är jag inte värd deras "erbjudande". Då dras det tillbaka. Sedan läggs det fram igen när det passar dem. När det inte var så kul längre att vara själv.
(Nu pratar jag absolut inte om att bo hemma, det är jätteskönt att kunna slappna av här)
Jag har mitt eget liv och integritet jag med, precis som alla andra. Det kanske är dags för mig att börja tänka på det. Det är jag som bestämmer vad och vem jag vill släppa in i mitt liv, de som ger mig ångest på något plan släpps inte in längre. Jag orkar inte dansa efter deras pipa. Det får ju mig att tro att jag är en ond person om jag inte gör det som är förväntat av mig. Jag tror verkligen inte att jag är en ond person.

Varför ska jag kämpa för att ha just dig i mitt liv? Kan inte du kämpa för att ha mig i ditt liv? Är jag inte värd det bekymret? Är jag inte värd att bli kämpad för? Tog du det du ville ha av mig och sen slängde resterna - känslorna, i soptunnan?
Jag vill inte ha sådana personer i mitt liv. Jag är inte mindre värd än någon annan och jag borde fatta att det finns människor runt omkring mig som verkligen vill vara nära mig, som tycker att jag är värd något.
Jag vill bli sedd, jag vill vara omtyckt, jag vill känna trygghet och närhet.
Inte nödvändigtvis (verkligen inte) pojkvän/flickvän. Bara att man är med någon som uppskattar ens närhet. En universell kärlek, inte privat. En närhet på lika villkor. Inget krävs mer än just närheten och ömheten som den ger.
Jag måste släppa taget om sådant som gör mig illa, som får mig att må dåligt.
Det kanske inte var uppsåtet men det får mig att göra mig själv illa.

Det här är inte riktat till bara en person... Delar av det är riktad till dig, andra delar är riktade mot en annan person.
 

Jag är kryptisk som vanligt men kanske inte lika mycket som förr. Jag antar att det är ganska lätt att lista ut vad det här handlar om om man känner mig...