You're fucking awesome

Vet att jag postat många av de här bilderna förut, men nu är de direkt menade till de personer som med rätta kan och vill kalla sig för riktiga vänner. Detta är till er som står mig närmast.

You rock fat.




Och sist men inte minst; You're fucking awesome

Fuck the loser

Nu får du fan skärpa dig, din jävla tönt. Gå och göm dig i nån mörk vrå, jag orkar inte ha med dig att göra för tillfället.
Jag är trött på den sidan av mig själv, jag kan la fan få vara glad om jag vill det eller? Sluta säg åt dig själv att inte vara glad, sluta tryck ner dig själv.
Du är inte allt det där som du intalar dig själv att du är. Långt ifrån.

För en gångs skull är det verkligen jag som säger ifrån, mitt riktiga jag. Det jaget som hela tiden får stå ut med gliringar, fula ord, nedlåtande kommentarer, psykiskt och fysiskt våld, osv, det är det jaget som säger FUCK OFF!

Du kommer komma tillbaka, kanske starkare än innan, men just nu får du fan hålla dig på avstånd. Jag tänker vara glad, jag tänker skita i vad du tycker om mig och allt vad det innebär.

Jag är fan bra. Jag är någon och jag är värdefull. Tack ni underbara människor som rent spontant, utan tvång, påminner mig om det ibland. Ni vet vilka ni är:)

Snälla

Ignorera mig inte när jag är märkbart upprörd, var inte så kall. Jag är fortfarande mänsklig, precis som du. Behandla mig inte som luft, jag känner mig redan som ingenting. Att bli ignorerad gör bara den känslan starkare.

Inte berättigad till ett värde.
Inte berättigad till några starkare negativa känslor.
Om jag inte får bli upprörd, om det bara leder till att folk vänder ryggen till, vad har jag då för värde?

En människa kommer med många sidor, bra som mindre bra. Om vissa sidor hos någon är mindre värda, vad säger det om individen? Om de sidorna inte är tillräckligt bra för att uppärksammas, då är ju hon mindre värd. Mänsklighetsfaktorn dras ned till hälften. En människa som inte kan visa sina sämre sidor är inte en hel människa. Jag tror inte ens jag är mer än 25-30 procent, allt inräknat.

Så här har du mig, en fjärdedels människa som tappar ännu fler procentenheter ju mer hon stänger in sig. Jag är bra på att vara glad, att inte ta illa upp, lugn och förbiseende. Jag har lärt mig. Det i sin tur har gjort att jag inte en enda gång kan visa någon av de här monstruösa sidorna som även jag har. Om jag gör det blir det kallt.

För varje gång mina mänskliga känslor blir ignorerade sluter sig skalet tätare omkring.
Vad är det ens skalet sluter sig om? Ett stort Ingenting.

Jag kan inte visa minsta tecken på irritation/ilska/frustration/missförståelse. Jag värd inte värd att få utlopp för sådana känslor.

Just smile and wave, boys. Smile and wave.

Har ÄNTLIGEN fått en tid till psykologen!

Eller kurator blev det denna gången, psykdoktorn är på semester. En start åtminstone.


Fri som en fågel


Kanske

pic 2


pic



Känner mig som en levande död, eller ett spöke. Blir mer och mer genomskinlig för varje timme. Ingen tid hos kuratorn/psykologen än. De ska visst ringa mig den kommande veckan. Hoppas det, annars får jag ringa dem.

RSS 2.0