Framtidsvision 1.0
Jahopp, vad ska man hitta på för att inte deppa ihop idag då? Det är verkligen sjukt jävla lätt att bli deppig om man inte har något att göra. Känner verkligen av att jag jobbat över 220 timmar i två månader nu och en tredje kommer det bli. Inget fel på jobbet, absolut inte, och får ju in pengar som jag kan spara till flytt och till Nya Zeeland, men trots att jobbet är lugnt och skönt så tär det ju ändå lite på en att ha så lite fritid. Men det är inte långt kvar nu innan jag rör på mig. Fan vad jag behöver det.
Jag ska citera en viss hobbit (ja, jag skriver hobbit för jag gillar inte Åkes svenska översättning "hob"):
I feel... thin. Sort of stretched, like... butter scraped over too much bread. I need a holiday. A very long holiday. And I don't expect I shall return. In fact I mean not to. -Bilbo Baggins
Precis så känns det faktiskt, jag känner mig alldeles tom och utsträckt, som om jag har stannat på ett ställe alldeles för länge. Som om jag har använt den här platsen alldeles för mycket. Jag undrar om jag kommer bli en sån som aldrig kommer vilja bo på ett ställe för länge, någon som alltid kommer leta efter nya utmaningar, nya ställen att utforska. Jag undrar vart jag till slut kommer slå mig ner och leva resten av mitt liv. Eller kommer jag alltid leta efter det som är bättre, roligare, mer spännande?
Just nu har jag svårt att föreställa mig att jag skulle hitta ett perfekt ställe att bo på resten av mitt liv, men så är det väl att vara ung antar jag. Man har väl det där naturliga suget efter att utforska världen. Jag vill bort, jag vill sluta begränsa mig själv, bara leva utomlands och ha det gott i värmen och goda vänners sällskap.
Snart har jag inget som binder mig här längre. Det har tagit längre tid att vilja komma härifrån än vad jag först trodde det skulle göra, men det har verkligen behövts. Nu vet jag vad jag vill, jag har min närmsta framtid löst planerad i huvudet och är fullkomligt tillfreds med att inte veta vad jag ska göra efter det.
Jag vet vad jag vill, vet du vad du vill?
Är du med mig?
Jag ska citera en viss hobbit (ja, jag skriver hobbit för jag gillar inte Åkes svenska översättning "hob"):
I feel... thin. Sort of stretched, like... butter scraped over too much bread. I need a holiday. A very long holiday. And I don't expect I shall return. In fact I mean not to. -Bilbo Baggins
Precis så känns det faktiskt, jag känner mig alldeles tom och utsträckt, som om jag har stannat på ett ställe alldeles för länge. Som om jag har använt den här platsen alldeles för mycket. Jag undrar om jag kommer bli en sån som aldrig kommer vilja bo på ett ställe för länge, någon som alltid kommer leta efter nya utmaningar, nya ställen att utforska. Jag undrar vart jag till slut kommer slå mig ner och leva resten av mitt liv. Eller kommer jag alltid leta efter det som är bättre, roligare, mer spännande?
Just nu har jag svårt att föreställa mig att jag skulle hitta ett perfekt ställe att bo på resten av mitt liv, men så är det väl att vara ung antar jag. Man har väl det där naturliga suget efter att utforska världen. Jag vill bort, jag vill sluta begränsa mig själv, bara leva utomlands och ha det gott i värmen och goda vänners sällskap.
Snart har jag inget som binder mig här längre. Det har tagit längre tid att vilja komma härifrån än vad jag först trodde det skulle göra, men det har verkligen behövts. Nu vet jag vad jag vill, jag har min närmsta framtid löst planerad i huvudet och är fullkomligt tillfreds med att inte veta vad jag ska göra efter det.
Jag vet vad jag vill, vet du vad du vill?
Är du med mig?
Kommentarer
Trackback
