Tillbaka till verkligheten igen

Är av någon underlig anledning fylld med värme och, tro det eller ej - kärlek(!) idag.
Känns som att saker är på gång nu, känslomässsigt bra saker.
För första gången på riktigt länge känner jag mig stabil, som att jag enkelt skulle kunna hantera eventuella händelseförlopp utan några problem. Jag har kommit lite närmre målet i jakten på mig själv!

Och så till sist; Aladdin - En helt ny värld. Kunde tyvärr inte bäddas in men länkar till videon på Tuben istället:
http://www.youtube.com/watch?v=NHRj_1BorrU

Kände ett starkt behov av att posta ett litet Kick Ass kollage efter att ha postat förra inlägget:)
Till alla tjejer där ute som har eller har haft det svårt, till alla er som vågar kämpa och vågar tro att ni är något, och till er som inte vågar - börja tro på er själva för ni är värda så jävla mycket mer än vad ni vet om!

 
 

Har börjat volontera på Tjejjouren i Jönköping, var där igår och pratade med dem. Ska bli jättekul att få jobba där. Ja, eller kul och kul, det där kan ju lätt misstolkas. Det är ju givetvis tråkigt att sådana jourer behövs och det är hemskt vad vissa har vart med om, men det ska bli roligt och framför allt intressant att få jobba med människor!
Känns som att jag äntligen har hittat mitt kall i livet, nu vet jag vad jag vill göra och vad jag ska satsa på. Får en sådan kunskapstörst, vill suga åt mig allt som finns om personlighetsstörningar, ätstörningar och om psykologi i allmänhet!
Ser det här som den bästa start man kan få om man vill jobba med människor, framför allt med unga tjejer och personer som har det svårt.

Man kan gå på föreläsningar, kurser och utbildningar genom tjej/kvinnojouren och jag ämnar att gå så många jag bara kan!
Fan vad bra det här känns, nu är jag på G!

Marv får damp varje gång han duschat. Ibland snurrar han runt på stället med röven i backen och sen sätter han av i full kareta fram och tillbaka i hela lägenheten! Så jävla kul att se! 

Fick en kommentar av "Katten" och blev väldigt nyfiken på vem detta var, vill du stilla min nyfikenhet och berätta lite om dig själv?

 Varför skulle man annars skaffa barn om man inte kan få vara lite humoristisk på deras bekostnad?

Jag älskar det! Jag blir som ett litet barn på nytt! Kom just in efter att ha inspekterat det 150 cm höga lagret med snö i trädgården. På vissa ställen är ju snön nästan tre meter hög! Hoppade ner i en av högarna från taket, bara för att. Men vi ska alltid klaga, vi blir aldrig nöjda. Antingen är det för lite snö eller så är det för mycket snö. Antingen är det alldeles för kallt eller så är det för varmt för att vara vinterhalvåret. Vi bor ju för fan inte i Sibirien! Vi har en helt underbar vinter som vi inte sett maken till på säkert tio år!
Okej, det är väl en sak om ens hus t.ex drabbas av skador, eller om man inte kan ta sig till jobbet (när man gick i skolan var ju sådana här vintrar det bästa man visste, kunde ju finnas chans att man slapp gå till skolan!) men om man bara ska klaga för klagandets skull så lägg ner.
För övrigt tror jag att det där med global uppvärmning orsakad av människan bara är rent jävla skitsnack. Naturen har sin gång och vi kan helt enkelt inte acceptera att vi inte kan påverka den, att det inte alltid kommer vara som det är nu. Självklart har vi inverkan på naturen, men då snackar jag om miljöförgiftning, utrotning av djurarter, skövling av regnskogen, osv.
 
 

Jag har börjat fundera på dess egentliga underhållningsvärde. Har bojkottat det helt i några år, men såg några bitar av deltävlingarna förra året och har sett lite av detta årets upplaga också. I brist på annat liksom. Har tänkt att det är ju ändå underhållning, om än oerhört simpel.
Jag tror jag får ändra min ståndpunkt där lite. Tillbaka till där den var innan.
För det första så kan de ju inte ens ta en ton om de så anlitade sångcoacher för miljonen, för det andra - kan man kalla något som får en att vilja skära upp handlederna i ren desperation på grund av alltför påträngande ångest för underhållning? När man hellre - 1: spyr, 2: konsumerar sin nylagda spya och 3: intensivt slickar sin engelska bulldog i brunögat än att fortsätta se på detta epilepsitriggande, incestosande familjeprogram?

Linder (som tydligen alla vet vem det är och är totalt superförälskade i?) framför något som liknar en extra svängig pingstgudstjänst, Bah Kuhnke tar i för kung och fosterland och lyckas ändå bara låta som att han just fått det därbak av sin kära Alice iförd strap-on, Lanto låter som ett Britney Spearsplagiat och allas vår hunk Darin har gått och blivit rultig på senare dar och sjunger som han har astma.
Varför? Man blir ju endast och enbart deprimerad. Det här är alltså vad svenska folket vill se?

De enda som hade något att tillföra programmet var ju (och det här säger jag inte för att jag är ett inbitet metalfan) Crucified Barbara. De spelade och de sjöng helt okej. Sen att själva låten var rätt tam för att passa in i sammanhanget och att jag hellre hade hört något i stil med "Motorfucker" eller "I wet myself" är ju lite av en partypooper, men man kan inte förvänta sig vad som helst, det är ju trots allt barn som tittar. Å andra sidan, får inte barnen grava personlighetsstörningar bara av att se Alcazar framträda så lär ju inget ge dem det.

Nu börjar det här kännas liiite som en modeblogg (om man bortser från att mina modekunskaper ligger på ungefär samma nivå som en taliban på meth) men jag MÅSTE tipsa om den här sidan: http://www.tshirthell.com/hell.shtml
De förbjudna skratten är ju oftast de bästa, så håll i er. Man kan alltså få det här trycket på en t-shirt:



Man får inte skratta åt sådant, det är hemskt. Men så jävla underbart ont roligt!
Och det är bara ett av många klockrena tryck som finns att välja på.
I'm a sick fuck, I know. And I LOVE it!

Hahaha, den här bilden hittade jag på www.stureplansvackraste.se (jag vet, den sidan har dykt upp några gånger här men jag älskar den bloggen. Så underbart ond humor!).
Hur som helst. Ville bara dela med mig lite!

Killens min på sista bilden är fan priceless!

 

Jag tror allvarligt talat att jag var en man i mitt förra liv. En riktigt manlig man. Manly man. Typ Quagmire-stuket. Yeah... Ok, inte riktigt så sjuk kanske.
Men något liknande i alla fall. Jag tror att jag tänker på killar nu på ungefär samma sätt som killar tänker på tjejer. De synar, dömer, gillar, fantiserar en liten stund, osv...
När jag var liten blev jag kär hur lätt som helst. Iofs hade man ju inte särskilt seriösa förälskelser i lågstadiet, men jag börjar fundera på om det gått över till lite mer djuriska känslor istället! Inte mig emot alltså, det är bara så annorlunda mot förr. Då brydde man sig inte ett skit, ens om killen på stan såg ut som Johnny Depp. Har ju förmodligen att göra med att jag var i ett förhållande då, alla andra killar blev ointressanta.
Men nu, fan jag spanar ju in varenda snygging medan en röst i mitt huvud säger "Well, hello there...."!
Jag bryr mig inte om det inte skulle leda någonstans. Alltså, jag menar att man bara spanar in varandra och börjar snacka, inte hoppar i säng så fort man får chansen till det. I do have my restrictions. Dessutom är det ju inte det jag är ute efter heller, bara tjöta lite, flirta lite, skiljas åt. Inget mer med det.
Så, nu var det ute.


 Hehe, kom osökt att tänka på den här gamla byrackarn. Rödluvescenen börjar ca 1.20 in i klippet.

Ok. Då var man igång med gitarren igen, dåligt att jag inte har övat på så länge. Skyller på att jag bara vill öva när jag är ensam hemma på förmiddagarna. Nu har ju iofs så gott som alla förmiddagar spenderats på gymmet men det är ju inte så att jag inte har haft tid ensam hemma ändå... Jodå, visst har jag det. Och visst har jag stirrat på gitarrjäveln där den stått och dammat ett tag nu, jag har inte glömt den. Jag har bara inte vågat! Jag är så jävla dum, är rädd för att det ska låta dåligt och för att jag inte ska komma någonstans. Det är la klart som fan att det låter dåligt! Trodde du att du skulle vara någon jävla miniSlash så fort du satte dig med gitarren i knäet eller? Och det där med att komma någonstans - tror du att du kommer längre om du låter den stå i ett hörn?

Jag vill kunna spela och jag SKA kunna spela!
Jag SKA ta det där jävla b7!

Hatar b7, det är där det tar stopp! Pekfingret når inte ordentligt, och om det når dit det ska så släpper det strängarna längst ner. Jag vet att jag kommer lära mig. Ska koncentrera mig på att få b7 att låta bra så att jag kommer vidare med Nothing Else Matters. Det lät lite bättre idag i alla fall.

Det är de små framstegen som räknas. Hoppas jag i alla fall...

Om typ exakt en månad så har jag hela huset för mig själv i en vecka då päronen är bortresta!

 

Det måste utnyttjas!

Jag har börjat dricka öl (typ 2006 iofs, men relativt nyligen), kaffe, äta paprika, osv osv. Alla de där grejerna man HATADE när man var mindre! "Neeeejdå, jag ska aldrig börja dricka kaffe, det är ju skitäckligt!". Jag håller fortfarande fast vi att det är rätt äckligt, dricker det med en tredjedels mjölk och rätt mycket råsocker, men jag kan stå ut med smaken i alla fall. Är det min kropps sätt att försöka säga till mig att jag börjar bli stor nu? Att jag börjar bli vuxen?
Öl är ju bara gött, speciellt riktigt mörk öl (och whiskey, det ska vi inte ens tala om, love it!) Paprika kan vara okej så länge den inte är grön. Det är ju dessutom jäkligt nyttigt. Men kaffe? Varför? Det luktar jättegott som bönor och det är gott som fan i negerbollar, men att dricka det? Det smakar ju inte alls lika gott som det luktar!
Nej, jag är inte vuxen. Jag skyller på att 1: det gör mig pigg nu när jag inte går på en massa kosttillskott och 2: eftersom jag äter så konstigt så stannar magen av, kaffe får igång den igen!
En sak är i alla fall säker; kapris hatar jag fortfarande. Ett vidrigt jävla påfund, smakar unket havsvatten!

Fuck kapris

Men sluta stäng in dig för fan! OM du mår dåligt, OM du vill ha hjälp så avvisa inte den hjälpen du får då!
Vad är det för liv? Att acceptera att "Ja... Jag mår dåligt" och bara ge upp? Skärpning för fan!
Du har förutsättningar, så jävla stora förutsättningar! Du är inte en stackars hjälplös flicka fastkedjad vid ett element i Balkan!! Det är bortskämt och framför allt egoistiskt att inte ens försöka hitta viljan att må bra! Du är skyldig den flickan att leva ett värdigt liv!
Vad fan tror du hon skulle tycka om du satt hemma på ditt rum och kom med svepskäl om varför du inte kan göra det ena och det andra när hon sitter fast och du är fri att göra precis vad du vill? Hon kan inte men DU KAN!
Det är samma sak som att slösa mat när barn i andra länder svälter! Det är en principsak!

Sluta klaga på att du mår dåligt om du inte tänker göra något åt det! Sluta klaga om du inte vill ha hjälp!! Om man erbjuder sig att hjälpa till, att lyssna, vara ett bollplank när någon så tydligt både behöver och vill ha hjälp så säg för fan inte "Det är inte lönt, det kommer aldrig att bli bra". Tro fan att det inte blir det med den inställningen!
Alla har vi våra svaga stunder, när vi vill ge upp, ge efter. Det kommer man inte ifrån, men de flesta kämpar åtminstone resten av tiden då de inte tänker vara svaga!
Vill du leva ett helvetesliv - be my guest, men spela för helvete inte martyr!

Ingen vill må dåligt, men det är bara du själv som kan göra något åt det! Det är DU som måste ta första steget! Jag var väl inne i min depression i ca ett år, lång tid, men inte så länge att det blev överdrivet. Jag tog mig ur det! Vet inte hur många gånger jag slog mig själv i fejan och blev förbannad när jag hade insett att jag måste göra något, men till slut funkade det! För jag ville bli bättre.

Haha, fan vad jag är korkad! Kommer hem från gymmet, öppnar brevlådan och ser ett paket. "Vad roligt!" tänker jag, "men det är säkert inte till mig..." Men visst står det Emelie Karlsson på fanskapet! "Vad fan har jag beställt?" Ser företaget som paketet är skickat från: Style by Koko och först då går det upp ett ljus! "Juuuuust det! Det är ju t-shirten som jag gått och tänkt på varje dag i nästan en vecka nu!"
Jävligt kvicktänkt var man, ajjemen. Som vanligt.

Nöjd som fan i alla fall, här är den! :D

Då var det dags att dra tll gymmet (kan man kalla Friskis & Svettis för gym, egentligen?) och träna lite. Försöker sikta in mig på de tider då ingen annan är där, så in i helvete jobbigt när det är folk precis överallt. Ingen som frågar om man använder maskinen, folk bara tar den. Antingen är man själv i vägen för någon fåfäng idiots spegelbild (de blir ju fruktansvärt fascinerade av att se sina muskler arbeta, nästan så de hamnar i trans), eller så ska det bildas en myrstig bakom, bredvid, framför en så man blir rädd att man slår i någon nästa gång man lyfter hantlarna. Löpbanden är fullsatta hela tiden, ingen bryr sig om maxtiden på tio minuter när det är kö, de kör på i en halvtimma i alla fall.
Jag har sagt det förr och jag säger det fan igen. Folk i samlingar är gnuer.
De ser inte, de hör inte, de tänker inte. Springer en så springer alla utan att se sig för. Kollektivt beteende.

Ibland är det skönt att vara lite antisocial.

Inga vidare presentationer nödnändiga. Finns ändå inga ord som räcker till för att upphöja detta klippet ytterligare.

Hunden jag hade tillsammans med min dåvarande pojkvän, nu är kvar han uppe i Stockholm med exet och har det gott. Saknar den byrackan som fan!


Så här lät han innan vi gav bort honom till en gubbe som verkade helt underbar men som hade misshandlat honom fick vi reda på. Vi tog tillbaka honom så fort vi fick höra det. Fy fan vilken lång natt det var.

Gubben hade haft en kedja runt halsen på Marv så hårt att han blev alldeles hes...

 Notera att han i sin panik helt plötsligt börjar slicka sig på snoppen för att lugna ner sig

Lade upp en anteckning på Fb där jag kommenterade bilder jag tagit på de saker som betyder barndom och uppväxt för mig om någon vill kika:)

http://www.facebook.com/note.php?saved&&suggest&note_id=303531941299

Du förstår väl att det inte är guran jag bryr mig om?
Bara tanken på att någon ska behöva skiljas från något denne håller kärt går inte att stå ut med!
Jag skulle aldrig vilja göra det, vill inte att du ska det heller.
Fan också...

 Vill bara att du ska veta ju! Jag bryr mig! Jag bryr mig jättemycket om dig! Men som vanligt kan jag inte uttrycka mig känslosamt när det gäller utan att låta som ett jävla dope head.
So here it goes. Om du läser eller inte får väl slumpen avgöra, jag vill bara få ur mig det.

Du är en underbar person. Jag är så jävla glad och tacksam över att du tog dig in i mitt liv, även om jag tyckte att du var lite skum i början (:P). Jag har aldrig tyckt om en kille på det här sättet förr, att tycka så mycket om någon utan att vara kär i honom är något helt nytt för mig.
Vad jag har uppfattat det som så är du god ända in till din kärna. Det jag uppskattar mest hos dig är att du är så rak och ärlig hela tiden, du är inte rädd för att säga som det är. Du är jordnära, rolig som fan, snäll som få, genuin... Många av de egenskaper som gör en bra människa och vän.
Känns aldrig konstigt, pinsamt eller dumt att vara med dig, även om jag alltid har svårt att let myself go med personer jag känt kortare tid än ett år. Det kommer det med så småning om. Känner mig alltid trygg och lugn i ditt sällskap. Inget tillgjort. Behöver inte agera på något speciellt sätt för att du ska fortsätta vilja vara min vän, bara vara mig själv.
Om det någonsin skulle vara något, vad som helst, så är det bara att höra av sig. Står här i vått och torrt för dig min vän.

Har precis beställt den här underbara T-shirten från www.stylebykoko.se. Innehavaren till sidan har även den underbara bloggen www.stureplansvackraste.se. Riktigt svart humor. Briljant man.

Det här, mina vänner, är det mest värdefulla jag har. Det skulle jag kunna ta med mig till en öde ö (+ stereo givetvis ... Skulle iofs behöva en tv och dvd också om jag ska kunna kolla på konserterna och dokumentärerna) och leva resten av mitt liv där utan att någonsin längta tillbaka till fastlandet.

 Hur fan kan ungen vara så kolugn? Jag skulle förmodligen bara varit en våt fläck på marken!

Men tänk att kunna säga det sen till kompisar, till ens framtida barn att "Jag har jammat med Metallica"
METALLICA for fucks sake!!

Kärlek!

Har funderat lite på det här med bloggen. Vore kul att göra den lite mer personlig med bilder och sådant. Alltså bilder tagna med kamera, inte Googlesökningar.
Jag tycker i alla fall att det är roligt att läsa om personer när man får lite mer inblick i hur de lever och tycker och tänker om saker de ser och gör.
Nu är jag ju inte så jäkla rädd längre att någon jag känner ska läsa här, så det gör inte så mycket att lägga upp bilder som avslöjar lite om vem jag är:D
Får la skapa en ny hemlig blogg om det börjar gå nedför igen i så fall. Men känns inte som att det kommer hända på ett bra tag nu, så det är bara att köra på!

Peace out!



Kanske ska man berätta lite om någon egenskap man har då och då också.
Here's one: Jag spelar alltid luftgitarr när jag är ute på krogen och partajar. Inte lika cool som snubben ovan kanske, not there yet, but I'm on my way!

Get a fucking life and be happy with yourself kanske?


Jävla hysteri kring det där. Är man singel så är det synd om en. "Vad ska du göra på Alla hjärtans Dag då? ... Naaww, stackare, är du alldeles ensam? Usch vad jobbigt det måste vara"

Om jag inte har en pojkvän, betyder det då att det är något fel på mig? Att något fattas i mitt liv? För jag kan ju inte vara lycklig bara som jag är, man måste ju dela allt med någon.

Vad hände med att vara en stark, självständig individ? Är man bara halv om man inte har en partner att älska?

Nej du... Jag säger som Alanis Morissette;
And I don't want to be your other half, I believe that 1 and 1 make 2

Jävla jippo är vad det är.

Haha, låter som en riktig jävla bitterfitta, men sanningen är den att det är så jäkla skönt att bara bry sig om sig själv just nu. Finns inte en chans i helvete att det skulle funka med ett förhållande. Bara tanken på det skrämmer skiten ur mig! Ska jag ha orken att älska någon när jag inte ens vet vart jag har mig själv?
Nae, det får nog dröja ett tag till...

Hade nästan glömt varför jag startade den här bloggen istället för min förra, tanken var ju att jag skulle posta bilder och videos här som låg varmt om hjärtat eller som talade för mig just för stunden. Det är ju en blogg med måttot "En bild säger mer än tusen ord", vilket är helt sant, men en hel del tankar och långa texter om jobbiga känslor har fått ta plats här. Speciellt nu den senaste tiden. Så dags att ta upp temat lite mer igen!


Sån jävla bra feelgoodlåt!

Får alltid en sådan go' känsla i magen när jag vart i Nässjö och hälsat på, känner mig verkligen genuint lycklig när jag tänker på vilka underbara kompisar jag har där.

             

Ingen bra idé att gå på styrkepass (som dessutom tydligen innehöll 50% aerobics!) efter att ha gått till att träna tre dagar i rad från.. tja, från soffliggande i princip, inte ätit mer än tre mål på två dagar och dessutom ha legat vaken så gott som en hel natt. Trodde jag skulle svimma ett tag där.
Men FY FAN vad jag hatar aerobics! Det är inte min grej över huvud taget! För det första ser det sjukt löjligt ut, för det andra har jag ju koordination som en nyfödd giraff så om det möjligtvis går att se dummare ut så lyckades jag BIGTIME! Fy satan vad kass jag kände mig. Men men, alla har vi ämnen vi är svaga i.
Det är jävligt skönt att ha börjat gymma igen i alla fall. Det är väl min grej om något. Tävla med mig själv, inte med någon annan, pressa mig själv och vara min egen boss.
Inte fjolla runt som någon hjärndöd, dresserad gnagare.
Yoga ska jag fortsätta med, sedan har de kickboxningspass också, det borde ju inte vara så fruktansvärt svårt. Ja, såvida man inte måste utföra fem olika aerobicsstegkombinationer innan man kan nå fram till och slå på den där jävla mitsen, vill säga. Vi tränade ju en hel del kickboxning i gymnasiet, det var kul som fan.
Kommer sova gott i natt kan jag lova, fi fän.

Nu är jag trött på att bara vara hemma och göra ingenting. Det är skönt att ha stressat av nu, känner mig inte alls lika stressad och deppig som när jag kom hem från Stockholm. Det var verkligen inte min grej, Stockholm... Alldeles för högt tempo, alldeles för mycket folk på en och samma gång och attityden där passade mig inte alls. Är verkligen ingen storstadsmänniska. Hoppas på att Göteborg erbjuder ett lugnare tempo. De har ju dessutom en generellt dålig humor där, precis som jag!
Idag ska jag till gymmet och träna lite lätt, bara löpband och lite för mage och korsrygg. Sedan ska jag vidare till Tjejjouren i Jönköping och prata med dem där om man kan få bli volontär, det verkar ganska lovande. I morgon, onsdag, är det studievägledaren som gäller. Måste ha reda på massa saker nu om hur det går till att plugga vidare. Har ju inte en susning om vad det innebär egentligen, tanken att plugga vidare har aldrig slagit mig.

Igår var jag på yoga, det var väldigt skönt! Skrattade lite åt mig själv när jag tänkte på hur aggressivt jag kört ner till stan för att komma till yogan. Iron Maiden på högsta volym, kan inte påstå att jag höll hastighetsgränsen, varvade motorn när de sega asen på parkeringen inte visste vilken sida de skulle hålla sig på, osv. Sprang in till lokalerna, stämplade kortet, och sen skulle man alltså försöka varva ner och andas lugnt? Men det gick bra i alla fall. Det kommer bli en rutin för mig att gå på yoga, kan nog vara väldigt nyttigt.

Så nu har saker och ting satts i rörelse, livet är på väg åt rätt håll.
Nu vet jag vad jag vill åtminstone.