Avbruten bekännelse
Var på väg att skriva en bekännelse, men fick ingen ro att kunna göra det så det blev bara skit av alltihopa. Ihopkletad jävla dynga som man inte blev riktigt klok på.
Kanske en annan gång. Lika bra att hålla det för mig själv egentligen. Köra det racet jag alltid gjort.
Ensam är stark.
Kommentarer
Trackback
