Tillbaka till verkligheten igen

Faller man så måste man ta sig upp, även denna gång. Men jag är rädd att jag ska glömma att sörja bara för att jag börjar må lite bättre. Fast å andra sidan kanske jag mår lite bättre just för att jag inte har gråtit än och att jag har kopplat bort det lite. Inte tänkt på det så mycket. Blir ju nere så fort något påminner om det. Det kommer nog till slut. Förmodligen kommer jag gråta flera gånger. Jag är ju hyfsat bra på att trycka undan saker ur skallen nu för tiden, men det är inte bra, man blir fucked up om man gör det för mycket.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag behöver ingen psykolog som analyserar mina känslor, det enda jag behöver är att veta att jag har någon som vill finnas där för mig. Jag vill bara känna mig omtyckt och trygg, mina känslor kan jag analysera och reda ut själv.

Fan vad flummigt det här blev, bara för att jag vart stressad som fan idag. Och nu kan jag inte koncentrera mig när någon pratar.

Dags att åka och jobba.
Over and out.