De måste va nåt fel på mej
Jag tror jag vet vad felet är, men jag vet inte hur jag ska göra för att ställa det till rätta.
Jag vill ju bara att allting ska vara som vanligt, men jag måste ha gjort något fel som orsakat att förändring har skett.
Den här känslan upphör när allt gått tillbaka till hur det var innan, eller när jag fått bekräftat att något är uppochned och jag fått en chans att vända det rätt. Med andra ord, när personen i fråga berättat vad det är eller fått mig att förstå att jag inbillat mig alltihop. För den allra farligaste triggern för mig är att gå omkring i någon slags dimma utan att veta vad som kommer hända. När någon undviker mig, det är då jag mår som sämst.
Jag vill veta hur läget ser ut, då kan jag vara lugn. Hur det än ser ut, bra eller dåligt, så är det bättre än att jag ska hålla på att gissa mig till hur det kommer te sig. Jag hatar att inte veta, HATAR! Säg som det är, hur det än är! Det kommer alltid vara det bästa alternativet.
kram på dej!
Hög igenkänningsfaktor när jag läser det här. Alldeles för hög. Inte när det gäller hatiska tankar ang ens kropp. Som tur är så har jag aldrig hamnat i den fällan, utan gillar min kropp som den är, hur den än ser ut, efter som att den är min och har tagit mig i genom livet hittills.
Men när det gäller att överanalysera och nästan drunkna i sina egna negativa tankar. Befinner mig själv där nu med du vet vem och jag känner mig pinsamt hjälplös.
Men...
Du har inte gjort ngt fel. Det handlar inte om det. Negativa, destruktiva känslor och tankar kommer helt enkelt till en i bland. Och dom drar ned en i ett bottenlöst mörker. Att det händer är en del av livet. Det suger, javisst, men så är det bara. Jag tror inte att det går att radera, få att försvinna. Det handlar om hur man väljer att hantera det och att VÄLJA att inte skylla på sig själv och kanalisera det i att därmed tycka illa om sig själv.
Om du inte har dig själv på din egen sida, så har du egentligen ingen alls. Hur mycket vänner och familj än älskar dig och vill vara där för dig.
Jag vet att dom här orden måste komma inifrån en själv och inte från en utomstående för att det verkligen ska göra skillnad...men jag skriver det ändå.
Du är en god, vacker, intelligent, stark och väldigt unik människa med en humor och en självinsikt som dom flesta skulle mörda för. Försök att se det när du ser dig själv i spegeln.
Det är vad vi andra ser.
