Tillbaka till verkligheten igen

Jag undrar hur man gör för att släppa taget om paranoian för att inte vara perfekt. En perfekt vän, en perfekt flickvän. En perfekt människa.

Jag undrar hur man går vidare från något som inte funkar.

Jag undrar hur man gör för att ta dagen som den kommer.

Jag undrar vad jag kunde gjort annorlunda. Skulle jag låtit bli att öppna upp mig, ska jag sluta berätta om mig själv? Jag hade inte sagt det om du inte frågat, men du frågade och jag kan inte ljuga. Eller jag hade kunnat ljuga för någon annan som frågat, men pga att du själv är en ärlig person fick jag inte ur mig ett lögnaktigt "Självklart har jag inte skurit mig". Tro mig, jag försökte verkligen pressa fram det, men det kändes som att du ändå hade genomskådat mig. Vissa kan man inte ljuga för.

Jag undrar om det är det som är felet, att du upptäckte att jag, trots min avslappnade attityd utåt, faktiskt inte är helt all right.

Jag undrar hur man hittar människor som grubblar och funderar lika mycket som jag, så man slipper vara nojjig över att ha berättat för mycket.