Det finns så många personer jag saknar!
Åh, lille Marvin... Min plutt. Om man kunde göra saker ogjorda. Jag älskar dig, önskar att du fanns kvar. Hade jag vetat om alternativet så hade du levt idag. Har fortfarande inte funnit ett tillfälle att gråta okontrollerat över dig. Visst fäller jag tårar ibland när jag tänker på dig, men jag har nog fortfarande inte förstått att du är död. Jag saknar dig så mycket.
Vissa vill jag inte sakna, men jag gör det ändå. Hatar att känna saknad inför personer som inte förtjänar det. Det blir nån slags "fuck you/I love you"-konflikt i huvudet på mig (och inte "love" i DEN bemärkelsen, snarare på ett "I love you, man"-sätt). Andra känns bra att sakna, rofyllt och accepterat men ändå sorgligt. Lite som ett nödvändigt ont. Någon annan känns förbannat vemodigt att sakna, men av någon anledning känns det som du aldrig försvunnit eller någonsin kommer försvinna, även om vi inte hörs. Du har en för stor plats i mitt hjärta för att kunna glömmas bort. Andra kommer jag snart sakna, men det är bra med tanke på hur jag vill leva mitt liv just nu. Själv.
Kan ju inte nämna alla vid namn, men ni finns alla i mitt huvud och snurrar runt! Tänker på er varje dag när jag inte får träffa er!
Bellos - my own, my love, my precioussssss! Snart kommer jag o tarej!
Kommentarer
Trackback
