Tillbaka till verkligheten igen

Det här med dating till exempel. En öl med en kille betyder inget annat än just det - en öl och ett trevligt samtal. Jag vill ha vänner - inte dater! Jag vill inte att mitt intresse för människor ska förväxlas med ett intresse för att ligga med med dem! Jag vill inte ligga! Jag är så jävla trött på att be om råd på hur man ska bete sig för att inte behöva förklara att "Alltså, jag är inte intresserad av dig på DET sättet". Kan man inte umgås med någon utan att ha baktankar? Jag må vara naiv och blåögd när det kommer till att umgås med män, men jag föredrar fan det framför att skärma av mig bara för att jag måste tänka på hur jag ska bete mig så att de inte tror jag ska ha sex med dem!

Samtidigt som jag vill vara naiv så börjar det bli för mycket nu. Jag har börjat se signaler jag inte vill se, jag har börjat få ett medvetande och blivit uppmärksam på ett alldeles för stort plan för att känna mig glad och bekväm när jag umgås med killar. Jag hatar att det är en sån jävla köttmarknad där ute. Jag vill vara ung och naiv och kunna umgås med alla.

Nu låter det som att jag är självupptagen och antar att alla killar jag pratar med vill ha mig, naturligtvis vet jag att det inte är så. Däremot tror jag att de flesta vet om att det är ett spel som pågår i singelvärlden, tjejer och killar emellan. Det som är svårt är att hitta de människor som - precis som jag, inte vill vara med i spelet. De som står utanför planen och tittar på. Vänner.

Man kanske utvecklar något med tiden, men det är inte huvudsyftet till att man vill umgås med varann. Huvudsyftet är att man gillar varandras sällskap, sen får det gå som det går.

Jag börjar ge upp det här snart, känner mig alltmer cynisk...