Saknad, sommar, Sanna.
Ibland kommer den tillbaka, saknaden. Sommar, pirr i magen och kärlek. Minnet av spänningen och nervositeten innan och känslan av att sväva på moln efter.
Det kommer nog alltid finnas där och kännas sorgligt och bitterljuvt. Jag ler för mig själv ibland när jag tänker på det, men jag kommer också ihåg det där som inte var så bra.
De minnen som är fina och ljuva kommer dock alltid vara dem jag tänker på i första hand.
Nu är jag en annan människa. Till och med Sanna sa det idag, att jag förändrats väldigt mycket det här året. Att jag är glad nästan hela tiden nu, till skillnad från hur jag var för ett år sedan. Då var jag nedstämd nästan hela tiden. Trots att hon inte är den typen själv, trots att hon inte förstår precis hur jag känner och hur jag tänker så har hon stannat kvar. Hon har låtit bli att undvika mig som är så lätt hänt när man inte riktigt vet hur man ska hantera en människa. Tack för det Sanna.
Kommentarer
Trackback
