Måste bara skriva av mig lite.
Trodde fan inte det skulle hända i Thailand av alla ställen. Sitter på rummet och känner det där svaga stinget i magen hela tiden. Är nära att börja gråta utan att jag vet varför. Jag är livrädd för allting, alla känslor som har med lycka att göra. Vill inte tänka på sådant som borde göra mig glad, för det gör mig inte glad. Jag är i det tillståndet där man inte har lust att hitta på något alls. Att hitta på något utan att egentligen ha lust med det väcker ångest. Att inte göra något alls väcker ångest. Jag vill inte vara här. Jag vill inte vara i Sverige heller. Vad är det som saknas? Vad är jag så rädd för? Jag sitter och skakar just nu. Jag borde inte känna såhär, jag borde vara glad att jag inte är i kalla Sverige. Det är något som inte stämmer men jag har ingen aning om vad dt kan vara eller hur det kan bli bättre. Kanske är det en av de där oförklarliga gångerna då allt bara sjunker i kroppen. Kanske är det på grund av att jag har mens just nu... Det kan vara en förklaring. Jag har gått upp i vikt, tror jag. Det kan vara en förklaring. Spökena håller sig fortfarande kvar i huvudet och kommer fram så fort jag gått in i en period av för hög matkonsumtion. Jag önskar att jag bara kunde rycka på axlarna. Jag låtsas att jag gör det, fnyser åt ytliga viktproblem som andra har. Under min egen yta är jag precis likadan.
Det kanske blir bättre i Australien sen. Vill inte vara kvar i Thailand. Det är billigt, absolut, men jag har hela tiden sett fram emot Australien mer än Thailand.
Jag kanske lider av hemlängtan även om jag inte har trott det. Jag saknar skogen, dofterna, fyratimmarsvandringarna med Sagan om Ringen i öronen. Det kommer nog bli mer av skogsvandringarna i Aussie. Jag behöver verkligen det. Nu ska jag försöka ta tag i dagen, klockan är tolv här.
