Return of Emmo

Tänk vad något så fjäderlätt kan åstadkomma. När jag håller det i min hand känner jag att det börjar svida, helt utan orsak. Jag tar det som ett tecken - det är dags för fredagsmys...

Hjälp till självhjälp

Fy fan vilka jobbiga nätter jag har haft nu på sistone. Drömmer massor och inte många av drömmarna är positiva. Den röda tråden är väl förvirring, eller nej, kaos är ett bättre ord. Kaos med relationer och med mitt liv, med saker jag gör och försöker undvika att göra. Allt tenderar att bli exakt så som jag inte vill att det ska bli.
Det är mörka drömmar, inte mardrömmar, men jag vaknar upp med känslan av att ha kommit hem från ett ställe som jag aldrig vill tillbaka till igen. Det börjar bli jobbigt att drömma, innan var det inget jag reflekterade över om inte drömmen varit speciell på något sätt, men nu ser jag inte fram emot att somna.

Låg dessutom vaken i natt och hörde ljud överallt. Förmodligen var det bara vinden som blåste så att huset knakade lite här och var, men man kan ju inte låta bli att fundera över om man glömt låsa dörren eller stänga fönstret. Så jävla nojjig som jag är när jag är ensam hemma så är det ingen risk att jag glömmer se till att jag är i säkerhet...

Nej, jag mår inte bra just nu. Jag vet att jag säger att jag gör det men det är bara för att slippa prata om det. Ärligt talat vill jag inte prata om det, sparar pratet till skrynklaren. Jag borde egentligen inte ens skriva det här men jag vill att ni ska veta varför jag är osocial, tjurig, nere, osv. Jag vill hålla det för mig själv, vill inte blanda in någon, även om jag har några som står mig väldigt nära. Det enda jag vill ha är en trygghet, en famn, ett ställe att gå till där jag kan glömma bort mig lite. Jag vill inte att du leker psykolog åt mig, jag vill bara att du är där.
Jag vet inte om det är mycket begärt att du ska vara där utan att veta varför, men det är det jag behöver.

Resten klarar jag själv. Jag klarar av att hjälpa mig själv bara jag har en hamn att komma till ibland. Anledningen till att jag skriver det här är att det börjar gå överstyr nu, jag börjar tappa kontrollen, så innan det är för sent måste jag ha gjort något åt det.

Det är i princip bara de som står mig närmst som läser här då och då, så jag ber er, fråga inte. Bara var där. Känns det alldeles för fräckt att jag ber om det så bara låtsas som ingenting.

Jag orkar inte med det här mer

System overload

Vill skriva att det var droppen som fick bägaren att rinna över, men problemet är att bägaren aldrig rinner över. Den blir bara mer och mer överfull. Överbelastad. När den väl rinner över kommer jag förmodligen få kortslutning.
Jag har i allafall nått en gräns där jag förstått att det inte funkar längre. Det går ut över andra nu, personer jag tycker om, och det kan jag inte tillåta. Om jag inte tappar ur lite vätska ur bägaren så kommer alla jag bryr mig om att försvinna. Har bokat tid hos en kurator nu, jag kan inte ständigt hålla upp en fasad mot andra, för den kommer brista till slut. Det kommer bara göra att jag stöter bort människor istället för att hålla dem nära. Fasaden är ju till för just det, för båda sakerna egentligen. Att hålla någon på avstånd samt att hålla denne i närheten så att den inte försvinner ur ens liv.

Men nu har det gått för långt, nu är det dags att göra något åt det. Ensam är inte stark, det enda som händer är att man förgör sig själv.


Är det så det ska va?

Vad menar man egentligen med att stryka över viss text i sitt blogginlägg? När man gör det helt random menar jag, typ så här: "Idag har jag vart och badat och ätit våfflor". WHAT? Va ere liksomm? Betyder det att man egentligen inte ville äta våfflor? Att man gjorde det mot sin vilja? Hatar man våfflor? Är de fula? Eller vadå? Då är det väl lika bra att skriva det istället för att stryka över det som om det vore en lista man checkar av eller? Har jag fel?
Det finns inte med i det svenska språket när man skriver text på papper, men bara för att man har det alternativet på datorn/bloggen så måste man ju såklart använda det, är det så? För att det är lite spejsat så där? Lite roligt, lite whateverIdon'tcare-orginellt?
Det har stört mig fruktansvärt länge och gör det fortfarande! Ge mig en jävligt bra förklaring på varför ni stryker över random ord!

Är det så här det ska va?
Näpp, det åker i soptunnan om jag får bestämma!

Avbruten bekännelse

Var på väg att skriva en bekännelse, men fick ingen ro att kunna göra det så det blev bara skit av alltihopa. Ihopkletad jävla dynga som man inte blev riktigt klok på.
Kanske en annan gång. Lika bra att hålla det för mig själv egentligen. Köra det racet jag alltid gjort.

Ensam är stark.


Äh - Vol. 2

Ledsen när jag somnar, ledsen när jag vaknar. Jag orkar inte.

Äh

Fan vad jag önskar jag kunde skriva allt jag tänker på här. Jag är tjurig, arg, ledsen om vart annat. Notera dock att jag INTE är deprimerad. Bara förbannad. Känns helt annorlunda att vara deppig. Ständigt detta svarta hål (Ok, lite Marcus "Jag-är-så-djup-att-inte-ens-gud-själv-kan-nå-eller-förstå-mig" Birro-varning på det här nu) som suger obehagligt i magen. Som känslan när man inser att man glömt något väldigt viktigt eller gjort något fatalt dumt/oansvarigt. Rädslan för att få tummen ur röven och försöka tänka positivt, rädslan för att vara glad eller umgås med folk som gör en glad. Ingen ork att göra något över huvud taget, inget mer än att sova i alla fall. Är man uppe sitter man framför datorn för att inte känna sig så jävla ensam, men det i sin tur gör att man känner sig ännu mer ensam. Ett jävla low-life, en misslyckad fucker utan liv eller själ. 

Ingen sån shit nu. Istället är vämjelse, hat, förbannelse, ilska, hopplöshet, värdelöshet (kan man formulera det så?), äckel och avsky de ledande orden just nu.

Fuck it, skriver av mig på "Anteckningar" på datorn istället... Funkat förut, får funka den här gången också. Orkar inte prata, vill inte prata, kan inte prata. Vill bara skriva. Tredje kvällen i rad som jag gråter av ilska och alla de där ovannämnda faktorerna. Tankar på att göra det igen, men jag får väl försöka låta bli den här gången. Var ju trots allt ett helt år sen sist, synd att börja med det igen.

Äh, nu skrev jag massa här i alla fall. Skit samma.

God natt och sov gott. Jodå, jag menar det visst.

Grattis Linn och Kaj...

...till förlovningen:)


RSS 2.0