En besynnerlig dag...
Det är en vacker dag, solen lyser, har vart ute med kameran och njutit av vädret, lyssnat på bra musik (vad vore livet utan musik?), hittade en blogg med underbara bilder och citat (http://runawaytrain.tumblr.com/), är för första gången på länge helt utvilad och en lustig känsla sjuder - eller ska man säga pyr, i kroppen...
Idag känner jag mig...vet inte riktigt hur jag ska beskriva det... Fylld? Fullständig? Komplett? Fridfull?
Lycklig?
Det känns i alla fall som att hålet i bröstet har minskat en aning.
Som om man var full av ett milt men varmt ljus. Ett sådant där ljus som liksom ...blir när solen börjar gå ner i horisonten och man känner att dagen har varit bra.
Tog precis bild på det för att kunna illustrera vad jag menar, klicka på bilden så blir den större:
Låter kanske konstigt att man skulle ha känslan av det här ljuset i sig, men det är precis så jag känner idag.
Ska försöka komma ihåg den här känslan när det blir mörkt.
Så vill jag känna när det är dags för mig att dö.
Fridfull och lätt
