Tillbaka till verkligheten igen

Sovit dåligt (som vanligt), ätit dåligt och motionerat dåligt idag.
Imorrn ska jag gå upp tidigt, trampa så in i helvete på CT:n, städa rent i hela huset, baka brownies och jordnötskakor till morsan som fyller år... Sen ska man visst kanske äta också eller? Dagens ångestmoment... Jag hatar att vara hungrig för det gör så ont och jag känner hur jag misshandlar magen när jag gör som jag gör. Jag hör hur den krånglar och vrider sig. När jag vaknar på morgonen (vadå morgonen, förmiddan menar jag väl...?) så är magen det första jag hör.
Jag hatar vägen från sängen till morgonrocken som hänger på väggen, den känns oerhört lång när det är ljust i rummet. Hatar den speciellt när jag inte kunnat hålla igen på kvällen innan. Blir så jävla hungrig på kvällarna och när mackorna står framme nere hos morsan och farsan så är det svårt att stå emot.
Kan äta tre fyra mackor och få fruktansvärd ångest över att jag fortfarande är hungrig. Men så blir det ju om man inte äter på dagen.
Är nästan aldrig hungrig på dagarna så jag låter bli att äta. Skönt att slippa suget och hungern liksom. Då kan man ju lika gärna avstå.

Egentligen har jag väldigt goda kunskaper om hur man äter rätt och hur man äter för att gå ner i vikt. När man ska äta, hur ofta, hur man bygger upp ett kaloriintag under en dag. Hur man får i sig alla näringsämnen. När man helst ska äta protein och när man kan äta mycket kolhydrater. Vad som innehåller vad och hur mycket kcal en maträtt innehåller. Jag vet även hur man ska träna, både styrka och annat. Jag kan tillskott, allt från vitaminer till fettförbrännare och hur man använder dem för bästa resultat. Vilka som är bra och vilka som är ren skit (tro mig, det mesta är skit men det finns de som fungerar).

Jag låter jävligt självgod och kaxig när jag skriver så, men jag har också haft en jävligt bra lärare.

Hur som. Allt det där skiter jag i. Varför gör jag det? Det är så mycket lättare att bara svälta. Det handlar i grund och botten om ren lathet blandat med ångest.
Eller så är det något slags självbestraffningsbeteende. Jag kan tänka mig att det också har med det här att göra.

Jag borde starta en helt anonym blogg så att ingen jag känner läser sånt här och försöker hjälpa mig.
Jag hjälper mig själv när jag insett hur korkad jag är.