Molnigt
Förlåt... Jag är bara så trött och nere just nu... Som vanligt... Jag orkar ingenting.. Huvudet snurrar konstant, jag stavar fel hela tiden. Orkar inte koncentrera mig på skärmen... Jag är trött, känner mig ensam och liten... Nära att bryta ihop när som helst...
Fuckfuckfuck, shitshitshit. Klaga och klaga.
Fan.
Men eftersom jag inte tar ut känslorna på någon annan eller berättar hur jag mår så får det komma ut här. Enda stället jag verkligen kan skriva precis vad jag vill, tror inte att någon jag känner vet om den här bloggen... Tur det. Hade blivit jobbigt att se nära och kära i ögonen annars.
Ingen som frågar varför man ljög om att må bra. Ingen som tar illa upp för att man inte anförtrodde sig åt just honom/henne.
Jag kommer alltid vara ensam. Söka ensamhet.
Har gjort misstaget att anförtro mig åt någon som jag tyckte stod mig ganska nära, delat med mig av det jag bär på. Det gör jag inte igen.
Fy fan, hela den här bloggen känns som en lång, eländig, jävla martyrsida... Men jag vill bara få ut det någonstans.
Vill spy ut all jävla skit som trycker i bröstet, spy ut all ångest och allt äckligt jävla ... Usch, vill inte ens tänka på det.
Men man kan inte spy ut något av det där. Man har det i sig hela tiden. Eller så läggs det på mer.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen...
