b7
Ok. Då var man igång med gitarren igen, dåligt att jag inte har övat på så länge. Skyller på att jag bara vill öva när jag är ensam hemma på förmiddagarna. Nu har ju iofs så gott som alla förmiddagar spenderats på gymmet men det är ju inte så att jag inte har haft tid ensam hemma ändå... Jodå, visst har jag det. Och visst har jag stirrat på gitarrjäveln där den stått och dammat ett tag nu, jag har inte glömt den. Jag har bara inte vågat! Jag är så jävla dum, är rädd för att det ska låta dåligt och för att jag inte ska komma någonstans. Det är la klart som fan att det låter dåligt! Trodde du att du skulle vara någon jävla miniSlash så fort du satte dig med gitarren i knäet eller? Och det där med att komma någonstans - tror du att du kommer längre om du låter den stå i ett hörn?
Jag vill kunna spela och jag SKA kunna spela!
Jag SKA ta det där jävla b7!
Hatar b7, det är där det tar stopp! Pekfingret når inte ordentligt, och om det når dit det ska så släpper det strängarna längst ner. Jag vet att jag kommer lära mig. Ska koncentrera mig på att få b7 att låta bra så att jag kommer vidare med Nothing Else Matters. Det lät lite bättre idag i alla fall.
Det är de små framstegen som räknas. Hoppas jag i alla fall...
