Tillbaka till verkligheten igen

Låt mig säga några ord om musik. Det finns musik och det finns musik. Den musiken vi hör varje dag på radio, alltså mainstream. Den som inte betyder någonting alls. Det finns ingen själ i sådan musik, den massproduceras för pengarnas skull, en låt låter exakt som en annan. Musiken betyder inte något för artisten som framför den, det är inte ens han/hon som gjort den. Man känner ingenting när man lyssnar på den, glömmer vems låt det var. Man reflekterar inte ens över om den var bra eller dålig. Man bara hör utan att egentligen lyssna.

Sen finns det musik.
När du lyssnar på den upptas hela din hjärna och ditt hjärta av låten, hela din kropp går in i musiken. Du känner hur den har makten att mentalt klä av dig och krypa in på bara skinnet. Under skinnet. Den tar hela dig - ditt sinne och din kropp, allt ger efter för tonerna du hör och du vill bara upplösas i atomer. Du får ett rus och känner hur allt snurrar när du hör den biten i låten du tycker mest om. 
Den ger dig rysningar så du får gåshud på hela kroppen även om det är 30 grader varmt ute. Det enda som existerar är du och musiken, den finns för dig och du finns för den. Det känns som att textraderna är skrivna bara för dig och du blir oslagbar, odödlig och oövervinnlig. Det finns inget som du inte klarar av.
Det är din närmsta vän som alltid finns där.

Så känner jag varje gång jag lyssnar på Metallica. Vet inte varför, har gått igenom och älskat så många bra band genom åren, men de har inte haft det antar jag. Har bara slutat lyssna och återgått till Metallica igen. Det är lustigt, jag som tröttnar så fort på att lyssna på samma artist för länge. Borde tröttnat på dem för längesen, men jag får fortfarande samma rus varje gång jag hör solot i Ride the Lightning eller introt till For Whom the Bell Tolls.
Förstår inte varför deras fans gnäller på dem om att vara sellouts. Är man ett fan ska man uppskatta den musik de gör! Det är de som gör den och den betyder något för dem, det är en annan fas i deras liv och karriär! De har vågat förändra sin musik i samma takt som de själva vuxit och förändrats. Deras låtar har utvecklats med dem!
Det kan man inte kalla sellout! Skit i att de klippte sitt hår, personligheten och talangen sitter inte i håret. 
Ta Metallicafans som övergått till t.ex Slayer, för att Slayer minsann håller fast vid sina rötter och inte ändrar sin stil. Är inte det sellout? Att aldrig våga förändras för att man vet att det man gör funkar och säljer?
Metallica har vågat göra något nytt, de har vågat ta chanser och risker och se på dem idag! Gubbarna kan än! De är odödliga!
Det är nog just precis därför jag kunnat lyssna på dem så länge utan att tröttna, vilket humör man än är på kan man passa in det med ett album eller en låt. Vad man än känner för att lyssna på. Deras låtbibliotek är så oändligt stort!

Nåja, det var min lilla kärleksförklaring till bandet som har följt mig sen jag var 13-14 år gammal.