Skärpning
Har känt det ett litet tag nu. Det är dags för ändring, jag kan inte gå och ojja mig längre och skylla på att jag är deprimerad, det är bara jag som kan dra upp mig ur den depressionen. Det är bara jag som kan få mig själv att må bra.
Positiva tankar. Jag är någon, jag kan något, jag betyder något.
Det är ju så! Alla har något att ge, alla har ett liv att göra någonting med!
Jag tänker inte slösa bort mitt med att vara olycklig.
Jag vet med säkerhet att jag har ett liv. Kanske har man fler, men det är långt ifrån säkert.
Hur som helst så vore det väldgt ansvarslöst av mig att slösa bort det livet jag vet at jag har på att må dåligt. Eller den enda ungdom jag har.
Fy fan för att se tillbaka på en ungdom som ett svart hål när det är tiden för att verkligen göra saker. Leva livet!
Dags att ge sig själv en käftsmäll och faktiskt börja leva nu.
Jättebra tankesätt! Precis rätta takten, positiva tankar! Du är bra, du kan klara allt, du är stark och modig och du är vacker. JÄTTEBRA!
JO, jag vet, jag borde berätta allt för familjen. Grejen är att jag har just för en månad sen berättat för de att jag har en ätstörning, som jag haft i 3 år, och det var chock nog tror jag. Problemet är också (och säg inte detta till ngn) att jag inte bor i Sverige. Jag bor i ett annat land, och ska flytta till Sverige i sommar, för att kunna få svensk vård.
Därför är det svårt för mig att säga till min familj att jag är borderline, att jag skär mig, att jag spyr tio gånger om dagen, att jag faktiskt inte vill gå upp i vikt, att jag är deprimerad och självmordsbenägen. Hejångest liksom. Varje gång jag pratar med min mamma känner jag mig så glad och då uppfatar hon liksom inte den ledsna sidan av mig. Hon ser ju inte hur jag ligger i sängen hela dagarna på helgen, hur jag springer och köper hetsmat, hur jag hulkar över toaletten i en halvitmme, hur jag hoppar runt som en galning framför wii för att bränna kalorier. Hon ser inte detta, och jag vet inte hur jag ska berätta det.
Kankse blir det bättre när jag flyttar hem till henne igen, men jag känner mig verkligen inte stark.
Tusen tack för din kommentar, det betyder så mycket att du tror på mig. Lycka till med allting vännen, jag tror på dig också :)
Aha okej, tack så mycket - sköt om dig! :)
Hur går det med skärpningen? Funkar det? :)
Kraaaaaaam
