Tillbaka till verkligheten igen

Igår var jag glad och det har hänt förr att jag varit det också, trot eller ej! Hur som helst så, efter ett långt och mycket givande samtal som lade mycket på plats och fick mig att se väldigt klarsynt på saker och ting, har jag kommit fram till att mitt dagsläge är ohållbart. Inte nog med att det jag tänker och lever efter inte stämmer, jag ska nu börja jobba bort det själv. Jag ska vara min egen psykoterapeut. Inga mediciner och inga andra hjälpmedel, mer än min dagbok som kommer fungera som "skrivterapi" för mig.

Mina dåliga sidor ska jag förminska, man kan aldrig ta bort dem helt, men de är onödigt stora just nu. Mitt självförtroende och min självkänsla ska jag förbättra, mina tankegångar ska jag ändra på. Jag är någon och jag har många som tycker om mig, när ska jag fatta det? När ska jag fatta att det enda jag behöver göra för att få folk att tycka om mig är att vara mig själv? Nu.

DET ÄR SÅ JÄVLA ONÖDIGA TANKAR SOM SNURRAR I MITT HUVUD!

Fuck you, det är dags för dig att försvinna igen. För gott. Jag vill aldrig se eller känna den sidan av mig själv igen. Den måste bort, annars riskerar jag att förstöra så mycket under mitt livs gång.

Nu är det dags att dra till gymmet och boosta "Kick-ass"-sidan lite. Nu tar jag över och den gamla Emelie åker ut med huvudet före! Jag orkar inte med dig mer, du förstör mig. Jag är värd mer än det.